Nu har vi landat på Jorden igen och det känns bra. Jag var riktigt nervös när vi skulle landa och jag hade rätt i att jag skulle tycka att det var läskigt. Innan landningen packade vi ihop alla grejer och när allt var klart för landning spände vi fast oss. Autopiloten stängdes av och det var Steve som körde raketen och den började ganska snabbt röra på sig. Efter en stund var vi uppe i väldigt hög hastighet och raketen började att skaka. Jag var rädd men samtidigt visste jag att det inte var någon fara.
Nu är vi iallafall tillbaka på Jorden och ingenting allvarligt hände under landningen. Det har varit en riktigt intressant, lärorik och rolig resa. Jag kommer nog aldrig få uppleva något liknande igen och därför känns det hur tråkigt som helst att lämna rymden men samtidigt är jag super glad över att vara tillbaka i verkligheten här nere på Jorden. Jag blev bemött av min familj när jag klev ut ur raketen och det gjorde mig överlycklig.
Det var kul att ni ville följa med mig under den här resan, hoppas ni tyckt mina inlägg varit roliga och intressanta. Sen hoppas jag även att ni lärt er något nytt genom att läsa de jag tagit reda på!
Lova Bergenstråle
onsdag 17 maj 2017
tisdag 16 maj 2017
Vecka 21
Nu är det verkligen inte långt kvar, enligt våra beräkningar ska det bara vara fyra dagar kvar och med det är det lite blandade känslor. Själv tycker jag att det är läskigt att landa med ett flygplan så det kommer säkert vara samma sak fast 10 gånger värre nu när vi landar med raketen. Fast jag har aldrig landat med en raket förut så ingenting är ju säkert, det kanske inte alls är läskigt.
Vecka 20
Nu har vi inte ens en sjättedel kvar till Jorden vilket betyder att vi passerat både Jupiter och Mars. Vi är riktigt nära nu och det ska bli otroligt skönt att komma hem fast samtidigt så kommer det vara tråkigt att lämna det här. Jag kommer nog aldrig få uppleva något liknande igen och därför vill jag inte att detta ska ta slut.
Vecka 16,17,18 och 19
Stämningen de fyra senaste veckorna har inte varit på topp. De flesta börjar bli less och vill bara hem men man får göra det bästa av situationen. Även jag vill hem, jag saknar min familj, vanlig mat och att kunna gå, det börjar bli både jobbigt och tråkigt att vara tyngdlös. Jag vill ha sol och kunna göra vad som helst vart och när som helst.
Vecka 13,14 och 15
Andreas feber är borta nu och han mår bra igen och det känns bra. Han hade feber i nästan två hela veckor så jag började bli riktigt orolig för om det skulle vara något mer än bara feber men som tur var var det inte det.
Första planeten under hemresan är passerad. Vi har åkt förbi Jupiter och även kommit halvvägs på vår resa tillbaka till Jorden. Den här gången var inte stämningen lika bra när vi passerade planeten eftersom att när vi var på väg till Saturnus var alla spända på vad som skulle hända men nu när vi är på väg hem så har vi redan upptäckt och sett allt vi kommer att stöta på på vägen hem. Nu är det andra gången, vilket gör att det inte är lika spännande och roligt.
Första planeten under hemresan är passerad. Vi har åkt förbi Jupiter och även kommit halvvägs på vår resa tillbaka till Jorden. Den här gången var inte stämningen lika bra när vi passerade planeten eftersom att när vi var på väg till Saturnus var alla spända på vad som skulle hända men nu när vi är på väg hem så har vi redan upptäckt och sett allt vi kommer att stöta på på vägen hem. Nu är det andra gången, vilket gör att det inte är lika spännande och roligt.
Vecka 11 och 12
Vecka 11:
Nu har vi packat ihop våra grejer och har börjat röra oss mot Jorden där våran resa började. Det var tråkigt att vi inte kunde bygga liv på Saturnus som vi hade planerat men jag fick lära mig mycket under den här resan iallafall. Piloten trodde att det skulle ta ungefär lika lång tid att åka tillbaka till Jorden som det gjorde att åka hit, alltså ungefär 10 veckor.
Andreas (mekanikern) har fått väldigt hög feber, över 40 grader. Annika (läkaren) sa att hon inte trodde att det var något allvarligt utan bara feber men man blir ju ändå lite orolig. Vi gör allt för att han ska må så bar som möjligt.
Vecka 12:
Andreas feber har blivit mycket bättre, den har nästan lagt sig. Nu har han runt 38 graders feber så den borde ju försvinna snart. Han mår iallafall bättre men är fortfarande ganska trött och har nästan ingen ork men nu sover han inte hela dagarna iallafall. Själv mår jag hur bra som helst men är rätt så uttråkad. Det finns nästan ingenting att göra här.
Nu har vi packat ihop våra grejer och har börjat röra oss mot Jorden där våran resa började. Det var tråkigt att vi inte kunde bygga liv på Saturnus som vi hade planerat men jag fick lära mig mycket under den här resan iallafall. Piloten trodde att det skulle ta ungefär lika lång tid att åka tillbaka till Jorden som det gjorde att åka hit, alltså ungefär 10 veckor.
Andreas (mekanikern) har fått väldigt hög feber, över 40 grader. Annika (läkaren) sa att hon inte trodde att det var något allvarligt utan bara feber men man blir ju ändå lite orolig. Vi gör allt för att han ska må så bar som möjligt.
Andreas feber har blivit mycket bättre, den har nästan lagt sig. Nu har han runt 38 graders feber så den borde ju försvinna snart. Han mår iallafall bättre men är fortfarande ganska trött och har nästan ingen ork men nu sover han inte hela dagarna iallafall. Själv mår jag hur bra som helst men är rätt så uttråkad. Det finns nästan ingenting att göra här.
Vecka 6-10
Vecka 6:
I början av veckan ökade vi farten på farkosten och vi åkte rejält mycket fortare och det lönade sig eftersom att vi i slutet av veckan passerade Jupiter. Det var coolt att se även Jupiter. Jupiter var otroligt stor, den röda fläcken på Jupiter såg vi också, jag fick veta att den var lika stor som Jorden och att planeten rymmer hela 1300 Jordar.
Vecka 7,8 och 9:
Vi börjar närma oss vårat mål, Saturnus.Det kommer att bli kul eftersom att det är ännu en ny planet som vi kommer få se. Saturnus är nog den planeten som jag tror kommer vara häftigast. Ringarna runt Saturnus ska bli intressant att se.
Vecka 10:
I början av veckan väcktes jag av att Christer skrek "Saturnus, Saturnus, vi är framme" och såklart så hoppade jag upp ur sängen, tog på mig de första kläderna jag hittade och sprang fram till XXX och det stora fönstret och såg Saturnus. Ringarna var det första jag såg och efter en stund när jag släppt blicken från ringarna, det var först då jag såg själva planeten Saturnus och jag hade rätt, Saturnus var den häftigaste av de planeterna vi passerat och avgörande var nog ringarna.
När vi startade resan för 10 veckor sen hade vi tänkt att bygga liv på Saturnus men under resans gång har vi kommit fram till att det inte går eftersom att Saturnus är en gasplanet och det inte finns något syre där. Det finns heller inget vatten och planeten är för långt bort från solen för att det skulle kunna leva något där. Det är alltså omöjligt att starta något liv på Saturnus. Vi har haft kontakt med Jorden och berättat den tråkiga nyheten.
Vi har även fått GODA nyheter från Jorden. Vi fick ett meddelande i veckan om att Jorden var tillgänglig att bo på igen. Jag blev hur glad som helst, det är nästan obeskrivligt. När vi åkte ifrån Jorden så trodde jag att det var sista gången jag skulle se den omgivningen men nu ska vi faktiskt tillbaka!!! Temperaturen på land och även i vattnet har nästan blivit normal. Det är fortfarande översvämningar på vissa ställen men vattnet kommer så småningom försvinna, glaciärerna kommer att smälta och de överhettade ställena har redan övergått till normal temperatur.
I början av veckan ökade vi farten på farkosten och vi åkte rejält mycket fortare och det lönade sig eftersom att vi i slutet av veckan passerade Jupiter. Det var coolt att se även Jupiter. Jupiter var otroligt stor, den röda fläcken på Jupiter såg vi också, jag fick veta att den var lika stor som Jorden och att planeten rymmer hela 1300 Jordar.
Vecka 7,8 och 9:
Vi börjar närma oss vårat mål, Saturnus.Det kommer att bli kul eftersom att det är ännu en ny planet som vi kommer få se. Saturnus är nog den planeten som jag tror kommer vara häftigast. Ringarna runt Saturnus ska bli intressant att se.
Vecka 10:
I början av veckan väcktes jag av att Christer skrek "Saturnus, Saturnus, vi är framme" och såklart så hoppade jag upp ur sängen, tog på mig de första kläderna jag hittade och sprang fram till XXX och det stora fönstret och såg Saturnus. Ringarna var det första jag såg och efter en stund när jag släppt blicken från ringarna, det var först då jag såg själva planeten Saturnus och jag hade rätt, Saturnus var den häftigaste av de planeterna vi passerat och avgörande var nog ringarna.
När vi startade resan för 10 veckor sen hade vi tänkt att bygga liv på Saturnus men under resans gång har vi kommit fram till att det inte går eftersom att Saturnus är en gasplanet och det inte finns något syre där. Det finns heller inget vatten och planeten är för långt bort från solen för att det skulle kunna leva något där. Det är alltså omöjligt att starta något liv på Saturnus. Vi har haft kontakt med Jorden och berättat den tråkiga nyheten.
Vi har även fått GODA nyheter från Jorden. Vi fick ett meddelande i veckan om att Jorden var tillgänglig att bo på igen. Jag blev hur glad som helst, det är nästan obeskrivligt. När vi åkte ifrån Jorden så trodde jag att det var sista gången jag skulle se den omgivningen men nu ska vi faktiskt tillbaka!!! Temperaturen på land och även i vattnet har nästan blivit normal. Det är fortfarande översvämningar på vissa ställen men vattnet kommer så småningom försvinna, glaciärerna kommer att smälta och de överhettade ställena har redan övergått till normal temperatur.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Vecka 22
Nu har vi landat på Jorden igen och det känns bra. Jag var riktigt nervös när vi skulle landa och jag hade rätt i att jag skulle tycka att d...
-
På bilden så har jag streckat en linje för att visa vart och vägen till dit jag ska och som man kan se har jag valt att åka till Satu...
-
Om du ser en stjärna på natthimlen ser den ganska liten ut. Men om du såg en stjärna på närmare håll så skulle en ända stjärna vara större ä...