Vecka 22

Nu har vi landat på Jorden igen och det känns bra. Jag var riktigt nervös när vi skulle landa och jag hade rätt i att jag skulle tycka att det var läskigt.  Innan landningen packade vi ihop alla grejer och när allt var klart för landning spände vi fast oss. Autopiloten stängdes av och det var Steve som körde raketen och den började ganska snabbt röra på sig. Efter en stund var vi uppe i väldigt hög hastighet och raketen började att skaka. Jag var rädd men samtidigt visste jag att det inte var någon fara.

Nu är vi iallafall tillbaka på Jorden och ingenting allvarligt hände under landningen. Det har varit en riktigt intressant, lärorik och rolig resa. Jag kommer nog aldrig få uppleva något liknande igen och därför känns det hur tråkigt som helst att lämna rymden men samtidigt är jag super glad över att vara tillbaka i verkligheten här nere på Jorden. Jag blev bemött av min familj när jag klev ut ur raketen och det gjorde mig överlycklig.

Det var kul att ni ville följa med mig under den här resan, hoppas ni tyckt mina inlägg varit roliga och intressanta. Sen hoppas jag även att ni lärt er något nytt genom att läsa de jag tagit reda på!

Vecka 21

Nu är det verkligen inte långt kvar, enligt våra beräkningar ska det bara vara fyra dagar kvar och med det är det lite blandade känslor. Själv tycker jag att det är läskigt att landa med ett flygplan så det kommer säkert vara samma sak fast 10 gånger värre nu när vi landar med raketen. Fast jag har aldrig landat med en raket förut så ingenting är ju säkert, det kanske inte alls är läskigt.

Vecka 20

Nu har vi inte ens en sjättedel kvar till Jorden vilket betyder att vi passerat både Jupiter och Mars. Vi är riktigt nära nu och det ska bli otroligt skönt att komma hem fast samtidigt så kommer det vara tråkigt att lämna det här. Jag kommer nog aldrig få uppleva något liknande igen och därför vill jag inte att detta ska ta slut.

Vecka 16,17,18 och 19

Stämningen de fyra senaste veckorna har inte varit på topp. De flesta börjar bli less och vill bara hem men man får göra det bästa av situationen. Även jag vill hem, jag saknar min familj, vanlig mat och att kunna gå, det börjar bli både jobbigt och tråkigt att vara tyngdlös. Jag vill ha sol och kunna göra vad som helst vart och när som helst.

Vecka 13,14 och 15

Andreas feber är borta nu och han mår bra igen och det känns bra. Han hade feber i nästan två hela veckor så jag började bli riktigt orolig för om det skulle vara något mer än bara feber men som tur var var det inte det.

Första planeten under hemresan är passerad. Vi har åkt förbi Jupiter och även kommit halvvägs på vår resa tillbaka till Jorden. Den här gången var inte stämningen lika bra när vi passerade planeten eftersom att när vi var på väg till Saturnus var alla spända på vad som skulle hända men nu när vi är på väg hem så har vi redan upptäckt och sett allt vi kommer att stöta på på vägen hem. Nu är det andra gången, vilket gör att det inte är lika spännande och roligt.

Vecka 11 och 12

Vecka 11:
Nu har vi packat ihop våra grejer och har börjat röra oss mot Jorden där våran resa började. Det var tråkigt att vi inte kunde bygga liv på Saturnus som vi hade planerat men jag fick lära mig mycket under den här resan iallafall. Piloten trodde att det skulle ta ungefär lika lång tid att åka tillbaka till Jorden som det gjorde att åka hit, alltså ungefär 10 veckor.

Andreas (mekanikern) har fått väldigt hög feber, över 40 grader. Annika (läkaren) sa att hon inte trodde att det var något allvarligt utan bara feber men man blir ju ändå lite orolig. Vi gör allt för att han ska må så bar som möjligt.

Vecka 12:
Andreas feber har blivit mycket bättre, den har nästan lagt sig. Nu har han runt 38 graders feber så den borde ju försvinna snart. Han mår iallafall bättre men är fortfarande ganska trött och har nästan ingen ork men nu sover han inte hela dagarna iallafall. Själv mår jag hur bra som helst men är rätt så uttråkad. Det finns nästan ingenting att göra här.

Vecka 6-10

Vecka 6:
I början av veckan ökade vi farten på farkosten och vi åkte rejält mycket fortare och det lönade sig eftersom att vi i slutet av veckan passerade Jupiter. Det var coolt att se även Jupiter. Jupiter var otroligt stor, den röda fläcken på Jupiter såg vi också, jag fick veta att den var lika stor som Jorden och att planeten rymmer hela 1300 Jordar.

Vecka 7,8 och 9:
Vi börjar närma oss vårat mål, Saturnus.Det kommer att bli kul eftersom att det är ännu en ny planet som vi kommer få se. Saturnus är nog den planeten som jag tror kommer vara häftigast. Ringarna runt Saturnus ska bli intressant att se.

Vecka 10:
I början av veckan väcktes jag av att Christer skrek "Saturnus, Saturnus, vi är framme" och såklart så hoppade jag upp ur sängen, tog på mig de första kläderna jag hittade och sprang fram till XXX och det stora fönstret och såg Saturnus. Ringarna var det första jag såg och efter en stund när jag släppt blicken från ringarna, det var först då jag såg själva planeten Saturnus och jag hade rätt, Saturnus var den häftigaste av de planeterna vi passerat och avgörande var nog ringarna.

När vi startade resan för 10 veckor sen hade vi tänkt att bygga liv på Saturnus men under resans gång har vi kommit fram till att det inte går eftersom att Saturnus är en gasplanet och det inte finns något syre där. Det finns heller inget vatten och planeten är för långt bort från solen för att det skulle kunna leva något där. Det är alltså omöjligt att starta något liv på Saturnus. Vi har haft kontakt med Jorden och berättat den tråkiga nyheten.

Vi har även fått GODA nyheter från Jorden. Vi fick ett meddelande i veckan om att Jorden var tillgänglig att bo på igen. Jag blev hur glad som helst, det är nästan obeskrivligt. När vi åkte ifrån Jorden så trodde jag att det var sista gången jag skulle se den omgivningen men nu ska vi faktiskt tillbaka!!! Temperaturen på land och även i vattnet har nästan blivit normal. Det är fortfarande översvämningar på vissa ställen men vattnet kommer så småningom försvinna, glaciärerna kommer att smälta och de överhettade ställena har redan övergått till normal temperatur.

Stjärnor och dess födelse, liv och död

Om du ser en stjärna på natthimlen ser den ganska liten ut. Men om du såg en stjärna på närmare håll så skulle en ända stjärna vara större än alla planeterna i vårt solsystem tillsammans. förr i tiden trodde folk att stjärnor var eviga och ett de inte kunde dö. Nu vet vi att stjärnor föds, lever och dör, de har på sätt och vis ett liv.

Stjärnor börjar sina liv i stora gasmoln som kallas för nebulosor. Inuti de gasmolnen finns små, svala gasklot. Med hjälp av gravitationen trycks kloten till varandra och klotens temperatur ökar. Till slut blir det för varmt och en explosion/kedjereaktion skapas i gaskloten och universum har fått en ny stjärna.

Till skillnad från vanlig eld brinner inte stjärnor med hjälp av syre. Stjärnor lever på all massiv energi som uppstod under kärnreaktionen. Sammanslagningen av alla gaskloten håller "elden" vid liv. Till detta behövs inget syre. Strålning skickas ut från stjärnan under fusionen, vi uppfattar det som att stjärnan lyser.

Hur en stjärna ser ut beror på hur stor den är. Ju varmare och större en stjärna är, desto kortare liv har den. De röda stjärnorna är minst och svalast och lever därför längst. De gula stjärnorna är lite varmare och större och får därför ett kortare liv. Vår sol är en gul stjärna. Vi vet att den redan är gammal men kommer att brinna i några miljarder år till. Det finns stjärnor som är har ett kortare liv, är större och varmare än de röda och gula stjärnorna och de är de vita stjärnorna. Men de stjärnor som är allra varmast, störst och inte lever så länge är de blå.

När all väte tar slut börjar stjärnan att slockna, som när man blåser ut ett stearin ljus. Då börjar en ny fusion, fast nu bränns helium ner och de ersätts sedan av kol. Stjärnan sväller upp och blir röd när den svalnar. Efter det brinner de gamla gaserna upp och stjärnan krymper. Den blir glödhet och färgas vit, även kallad vit dvärg. När alla gaserna är helt slut blir stjärnan en svart dvärg och slocknar.

Om en stjärna är väldigt varm och stor kan den få ett annat slut. De största och varmaste stjärnorna behöver inte slockna som de andra stjärnorna. De kan helt oväntat explodera och bilda en supernova. Supernovor lyser som flera miljoner stjärnor tillsammans och skapar nya egenskaper. Rester från en novaexplosion som dras ihop till varandra kan utveckla ett svart hål eller en neutronstjärna. En neutronstjärna är i omkrets bara några kilometer eller mil, men kan väga lika mycket som en fullvuxen stjärna. En sådan stjärna lyser på ett annat sätt. Ljuset är samlat på ett enda ställe och dessutom snurrar de väldigt fort. Ljuset ser ut att komma från en fyr, man kallar dessa utdöda, blinkande stjärnor för pulsarer.

En stjärnas liv börjar i nebulosor och brinner tills all bränsle är slut. Vissa stjärnor får en lugnare död, andra blir till svarta hål eller blir till neutron stjärnor.

vikt, dagar och år

Hur mycket väger man i rymden?

Himlakropparnas massa avgör hur mycket föremål väger på deras yta eftersom en planet med större messa har större dragningskraft. Oftast har stora planeter störst massa men det stämmer inte alltid. Då jordens massa är betydligt större än månens är dess gravitation sex gånger kraftigare. Så en person som väger 60 kg på jorden väger 10 kg på månen. Därför kan man också hoppa högre och längre på månen - och lyfta mycket tunga föremål. Samma sak är det om du skulle besöka Jupiter. Jupiter har en enormt stor massa och där skulle man väga mer än det dubbla man väger på jorden.

Så man väger alltså olika mycket i rymden och avgörande för hur mycket du väger är massan på planeterna. Är planetens massa mindre än jordens skulle man väga mindre än vad man gör på jorden och motsatsen om man skulle landa på en planet med större massa än jordens.

Så här mycket väger jag på de olika planeterna:
Månen - 9 kg
Merkurius - 21 kg
Venus - 49 kg
Mars - 21 kg
Jupiter - 127 kg
Saturnus - 58 kg
Uranus - 48 kg
Neptunus - 62 kg
Pluto - 3 kg

När man är uppe i rymden på en raket är man i ett tyngdlöst tillstånd eftersom det inte finns någon gravitationskraft.  

På en del planeter är ett år inte lika långt som ett år, en dag har inte 24 timmar, varför är det så?

Ett år är olika långt på det olika planeterna eftersom att det tar olika lång tid för de att rotera ett varv runt solen. Eftersom att planeterna är olika långt ifrån solen så tar ett varv runt solen längre tid för de planeter som är längre ifrån solen. Desto närmare planeterna är solen desto snabbare går ett varv runt solen. Ett år är alltså ett varv runt solen. En till faktor till att åren är olika långa är att planeterna färdas i olika hastigheter. 

Dagarna är inte heller lika långa på alla planeter och det beror på hur snabbt planeten snurrar runt sin egen axel. 

Hur vet vi att jorden är rund?
Tidszoner, dag och natt sker vid olika tidpunkter, vid olika platser på jorden. Det är alltid dag någonstans och natt någon annan stans. 
Om du går 10 000 km rakt fram längs jordens yta, vänder dig 90° åt höger, går 10 000 km till, vänder dig 90° åt höger igen och går ytligare 10 000 km, kommer du vara tillbaka där du började och har gjort en triangel med 3 hörn på 90° vilket är omöjligt på en platt yta.
Om man skulle segla runt jorden, kan man segla på väg västerut, fortsätta segla väster ut och ändå återvända till samma plats där man startade.
Vi vet också att jorden är rund eftersom vi har fotografiska bevis.

  

Rymdresan - Vecka 1-5

Vecka 1 och 2:

Första två veckorna i rymden har varit super bra. Det är helt fantastisk när man kolla ut genom fönstret, det är så vackert. När vi precis lämnade jorden i början av veckan var jag nervös för vad som skulle ske men hittills har det gått bra och nervositeten har släppt. Det känns lite konstigt bara, jag är van vid att äta med en kniv och en gaffel från en tallrik men nu går inte för då skulle maten flyga iväg. Jag kan heller inte gå här uppe jag svävar runt i stället vilket var super kul till en början men nu börjar det bli lika normalt som att gå. Jag ser i alla fall framemot resten av resan och det ska bli spännande att se de olika plantera med egna ögon och inte på en bild från internet, vi ska ju faktiskt även landa på en planet.

Week 3:
Yesterday I have a conversation with my chef about the food. The food was gone and he sad that I was guilty. Here is the conversatin
- Lova, where is the food?
- I don´t know, I thought you had a look at it.
- Me too but now when I´m going to start cooking the dinner I don´t find it.
- Hmm, I wondering where the food is.
- I ask you because I think that you have taken the food.
- Me???? no why do you think that?
- Someone most have taken the food, the food can´t just go away.
- That´s true but I have not taken the food at you have taken the food to eat something.
- You right I´m alwas hungry but if I have tnd why just me??
- You are always hungry and I thought you have taken the food to eat something.
- You right I´m alwas hungry but if I had taken some food I would say to you first.
- Okey, I believe you but we still have the prblem left, where is the food?

- Hmm, I have no idea, we can start to ask the other.
- It´s a great idea!

We asked the other and it turned out that Andreas had taken the food. He just moved it away from where they were. He needed the place to do other things.

Vecka 4 och 5:
Under dessa två veckor har jag bland annat hunnit med att klippa mig. Mitt hår riktigt slitet, torrt och relativt långt och med lite hjälp av de andra som är med på raketen lyckades jag klippa 10 cm. Jag var tvungen att klippa mig i närheten av ett uppsugningsrör eftersom ett sånt rör suger upp de avklippta hårstråna så att de inte svävar runt i raketen.. Uppsugningsröret suger upp hårstråna och om det inte skulle göra det så skulle de avklippta håret svävar iväg eftersom att håret är tyngdlöst uppe i rymden. Det är tyngdlöst eftersom att det inte finns någon gravitationskraft.

Vi har även passerat Mars nu. Det var otroligt coolt att se med egna ögon. För mig var det stort att passera Mars, första planeten som jag såg med egna ögon förutom Jorden då. Vi kommer närmare och närmare vår slutdestination nu, varje gång jag kollar ut genom fönstret ser det annorlunda ut från sist jag kollade och det tyder på att vi rör oss framåt iallafall.

ljusår och solsystemet

På bilden så har jag streckat en linje för att visa vart och vägen till dit jag ska och som man kan se har jag valt att åka till Saturnus. På vägen dit passerar jag först Mars och sedan Jupiter.

Ljusår

Ljusets hastighet:

300 000 km/s

365 x 24 x 3600 = 31 536 000

300 000 x 31 536 000 = 9460 800 000 000

Mellan Jorden och Saturnus är det 1281 miljoner km.

1281 000 000 / 9460 800 000 000 = 0, 135400811770675

0,0001354 = ungefär 0,00014 = 0,014%

Resan mellan Jorden och Saturnus är 0,014% av ett ljusår.

Mellan Jorden och Mars är det 56 miljoner km.

56 000 000 / 9460 800 000 000 = 0,000005919

0,000005919 = ungefär 0,0000060 = 0,000060%

Resan mellan Jorden och Mars är 0,000060% av ett ljusår.

Mellan Jorden och Jupiter är det 588 miljoner km.

588 000 000 / 9460 800 000 000 = 0,00006215

0,00006215 = ungefär 0,000062 = 0,00062%

Resan mellan Jorden och Jupiter är 0,00062% av ett ljusår.

Solsystemet är namnet på vårt planetsystem där bland annat solen,  jorden och månen ingår. Vårt solsystem heter Vintergatan. De fyra mindre inre planeterna är Merkurius, Venus, jorden och Mars, vilka kallas stenplaneterna och som mest består av sten och metall. De fyra yttre planeterna är Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus som kallas gasjättarna och som mestadels består av väte och helium och är mycket tyngre och större än stenplaneterna. 

Solen är en stjärna och befinner sig i centrum av vårt solsystem. Solsystemets åtta planeter rör sig i omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av värme och ljus gör så att vi kan leva på jorden. Solen är det största objektet i jordens närhet och dess diameter är cirka 109 gånger större än jordens.

Merkurius och Venus saknar månar och Jupiter och Saturnus har flest månar, antagligen fler än vad vi nu känner till. En måne kan ha bildats samtidigt som moderplaneten eller senare infångats av planetens dragningskraft. I vårt eget solsystem känner vi till 173 månar och man tror att det finns fler. Jorden har bara en måne, men den är ganska stor. De flesta månar består av en blandning av is och sten. Det är inte alla som är runda. Vi ser månen lysa på himlen därför att den reflekterar solens ljus.  

Mars är den fjärde planeten från solen och den näst minsta planeten. Mars har 2 månar och årets längd på Mars är 687 dygn. Planeten har fått namnet efter den romerska krigsguden Mars och kallas ibland för "den röda planeten" på grund av sitt rödaktiga utseende. Temperaturen på solsidan är cirka -33°C och temperaturen på nattsidan -85°C.

Jupiter är den femte planeten från solen och är med stor marginal den största planeten i vårt solsystem. Dess massa är 2,5 gånger så stor som alla de andra planeternas sammanlagda massa. Jupiter är en så kallad gasjätte och man är inte säker på om planeten har en fast kärna. Ett år på Jupiter motsvarar 11,9 jordiska år och Jupiter har 63 kända månar men man tror att det kan finnas fler.  

Saturnus är den andre av de stora gasplaneterna i det yttre solsystemet och är den näst största planeten i solsystemet. Saturnus är en gasplanet och har därför ingen fast yta. Den består först och främst av väte och helium, men har även en fast inre kärna av järn, nickel och olika stenarter. Planeten har en svag gul färg på grund av ammoniakkristaller i dess övre atmosfär. Saturnus har 56 kända månar men man tror att det finns fler och ett år på Saturnus är 29,5 jordiska år. Saturnus omges av ett vackert ringsystem, även känt som Saturnus ringar. Ringarna består av is, mindre stenar och stoftpartiklar. De är nio hela ringar och tre brutna ringar som inte når hela vägen runt. Ingen vet hur ringarna har uppstått men mycket tyder på att de varit där sedan kort tid efter Saturnus bildades.